Lång dag utan flocken

God kväll!
Sitter här i soffan efter en pinkrunda runt parken. Skruttan valde att göra natt och gick in i sovrummet. Hon är nu i den fasen av löp då hon är rastlös men för trött att göra nåt...vad man än hittar på så står hon bara och tittar på mej. Och gör man inget så kommer hon och gnäller eller gör lekinviter. Sen när jag börjar leka så vill hon inte. Hon vill vara för sej själv samtidigt som hon vill ha närhet. Måste vara jobbigt för skruttstrumpan. jag saknar oxå att hon kryper upp intill eller kommer till sängen när det är natti natti. Igår låg hon en liten stund innan hon till slut bestämde sej för biabädden nedanför i si så där 30 sekunder...sen var inte den platsen bra heller utan hon försvann ut i vardagsrummet och älsklingsfåtöljen. Just den fåtöljen kom hon nu tillbaka till och ligger och tittar på mej med sina vackra ögon varvat med att hon sover...öronen är i yodaläge :)
Lång dag skrev jag...jo världens längsta dag kändes det som idag. Åkte från jobbet 17.30, förbi min mamma som ville skämma bort Lita och hade gjort köttbullar. Sen plockade jag upp Misan & Lita vid sporthallen. Dom hade varit ute på långpromenad. Efter mat och kaffe så är det inte mycket tid kvar. Så det känns inte som jag varit hemma alls...Skönt för skruttan att ha fått vara hemma med matte idag i alla fall, önskar dock att jag fått vara med oxå! Men man ska tänka positivt...snart är det helg och härliga utflykter.
Måste komma igång igen med läxan vi har från privatlektionerna oxå. Blivit några veckor utan träning nu. Lite svårt att hitta statister som är främlingar bara.
Ringträningen vill vi jobba med oxå. Så synd att det inte direkt finns kurser här för sånt.
Nu ska jag dock avrunda här, klockan ringer alldeles för tidigt i morgon för min smak.
Skriver mer nästa gång..I promise!
En bild som matte tog på älsklingsgrodan idag. Jag blir alldels yr av kärlek när jag ser henne! Hon är vår lilla knasfia!
natti

Underbar helg med två stycken underbara vovvar

Hejje & tjim!
En mör men lycklig husse kryper upp i sängen med laptop för att försöka plita ner lite tankar om helgen.
Vi har varit hundvakter åt myskillen Noz. Han och Lita är av samma skrot och korn. Lugna, snälla och älskar att mysa.
Han fann sej snabbt även om första natten nog kändes lite konstig för honom. Han vankade runt, la sej och sov, vankade lite till...delade ut pussar...vankade..sov.
Fredag jobbade jag i vanlig ordning, men tankarna fanns hos den utökade flocken. Längtade hem som bara den...den relativt sömnlösa natten gjorde dagen om möjligt ännu längre ( jag måste byta jobb, men det är en annan historia). Väl hemma möttes jag av 2 överlyckliga vovvar...även om vår lilla skruttstrumpa då visade upp lite svartsjuka drag...hörru duuuu..det är faktiskt min husse påvisade hon när Noz ville visa sin glädje över att se mej...knasfian...
En långpromenad i omgivningarna och även springa lös i I20 skogen som ligger en bit härifrån...Båda somnade rätt snabbt efter det.
Lång lördagsmorgon med kaffe i sängen och båda vovvarna kröp upp, så vi låg där alla 4 och myste. Packade in dom i bilen och åkte till Misans mamma utanför stan. När jag släppte ut dom ur bilen var dom väldigt nosiga. Dom hade nåt på kornet. Jag ropade, i samma stund ser jag ett rådjur springa över gården. Som tur var såg inte Lita & Noz det för dom var upptagna att följa spåret i "fel" riktning. Först tillbaka var Noz, höll honom i halsbandet samtidigt som jag lite mer bestämt fick ropa på Lita en gång till. Hon kom studsande. Blir faktiskt så otroligt glad att hon lyssnar så bra trots allt. Sen gick vi in i skogen längs skoterspår. Det var en utmaning både för vovvar och hussar och mattar...var tredje steg sjönk man igenom så vem vet jag kanske blir av med julmusten till slut? haha...
Väl inne i stugan hos Misans mamma fikade vi och vovvarna vilade sej. Hem till stan för middagsmat och vovvesovning. Kvällspromenaden fick bli koppel runt Haga i en dryg timme. Skruttan löper ju och är ständigt trött, men även Noz verkade ha fått sitt i skogen tidigare på dagen.
Idag söndag åkte vi ut till stugan och havet. Valde dock att gå en skogsväg då vi insåg att vi nog inte skulle palla en till vandring längs för mjukt skoterspår. Världens goaste och lyhörda hundar är dessa 2!!! En helt fantastisk promenad. Nötte inkallningar med Lita...Noz, doftspår och annat fick agera störning. Hon är jätteduktig! Blev 1.5 timmes promenad, sen var det trötta hundar som slocknade hemma. Vi var så hungriga så vi lagade middag redan halv tre. Noz är en gosegris. Kröp ihop bredvid oss och turades om att ha huvudet i våra knän. Lita låg i sin favoritfåtölj. Hoppas hon utvecklar sin gosighet ännu mer så hon oxå gör som Noz i framtiden. Det är så mysigt.
Noz & Lita ett kärlekspar? Svaret på den frågan är ja! :)))
Dom är så fina med varandra. Älskar att busa, men lika gärna bara promenera tätt tätt och i farten pussa varandra. Eller som Noz gjorde idag när han tittade upp från mitt knä. Fick syn på Lita som låg utslagen i sin fåtölj på rygg med huvudet halvt hängandes över sitskanten. Vad gör han? Jo han kliver ner från soffan, sträcker på sej. Går sakta och försiktigt fram till Lita, lutar sej fram och pussar henne på nosen. Hjärtat blev varmt kan jag tala om.
Litas löp då? Jo det har gått jättebra. Visst har han varit intresserad, men en knäppning med fingrarna så slutar han. Lita har själv oxå sagt till när hon tycker att han visat för mycket intresse. Rätt skönt att se faktiskt då hon dels inte är van att behöva "hävda" sej och att hon är väldigt mjuk och tillåter ibland lite för mycket av andra. Sen när Lita testat sina gränser lite väl mycket så fick Noz säja åt henne. Med ett pip drog hon sej tillbaka.
Så mycket nytt har vi fått lära oss i helgen, och vid osäkerhet så kontaktade jag proffsen som alltid kommer med stöd och är fantastiskt bollplank. Efter överläggningar visade det sej att det för oss nya "hundspråket" som Lita uppvisade ibland var så som vi tänkt att det var men inte var säker...tack Lisa och Sofie..och tänk..helt tappade är vi nog inte ändå som hundägare :)))
Vi får oxå lite nya perspektiv av att ha en annan hund hos sej, inser att saker man funderat över kanske är rätt normalt hundbeteende och inget att nojja över. Både jag och Misan är rätt bra på att vrida och vända och jobba mot nåt som kanske ibland är den perfekta hunden..och nåt sånt finns ju inte egentligen. Inte för vår skull, men för att vi vill att Lita ska få utvecklas till en ännu tryggare tjej. Men vissa saker har vi lärt oss är kanske inte hela världen, och vi har kommit rätt långt på vägen även om vi inte är i mål än. Så lite rätt har vi klämt in under skruttiluttans snart 2 år :)
I vanlig ordning rusar min hjärna på så medans jag satt och skrev skruttiluttan så glömde jag bort vad jag härnäst tänkt skriva..hmmm..try walking a day in my shoes haha..
Det är väldigt tomt här nu. Det tycker nog oxå skruttan. Även om det just nu verkar som att hon tycker att det är lite skönt att få krypa ihop i sin biabädd själv...Det tar på med besök av Nozkärleken och att samtidigt löpa.
Ok, vi kan väl nämna att vi nog måste ha en till herde :)))) Måste bara se så vi får plats på hunddagis...annars är vi sålda. Så det måste planeras noga...om vi nu inte säljer en j-la massa plattor så jag kan bli hemmafru/rockmonster på heltid. Då kunde jag njuta av Lita och Cheri ( ja vi har redan döpt henne efter den andra blondinen i the runaways ;))hela dagarna :)
Nu ska jag göra lite varma mackor eftersom vi åt så tidig middag.
Hoppas ni alla får en fin söndagkväll och att ni inte somnade halvvägs genom detta blogginlägg...
rock on!

en sammanfattning av senaste året utan blogg

Hej!
En liten vissen husse är hemma själv idag och vilar upp mej.
Nu har vi haft skruttan nästan lika länge som denna bloggen legat nere...Skulle vilja säja att det beror på att den underbaraste lilla r'n'r skruttan tar upp all vår vakna tid :)

Kan nästan inte beskriva i ord hur underbart Lita har förändrat livet. Och hur Annicka valde Lita till oss med motiveringen ”Att hon ser ut som om hon kan bli gosig”. Det är ju just det hon blivit och ännu mer fram över hoppas jag. Hon har nåt alldeles extra där när man jämför med andra herdar vi mött. Hon stannar alltid upp och gosar med alla även om det vankas lek framför henne. Det känns som att det är viktigt för henne. Med det vill jag inte på nåt sätt påstå att andra är sämre, bara en intressant iaktagelse där hon verkar vara mer intresserad av gos med oss och andra vi möter än de herdar vi stött på.
Hur är då denna underbara varelse?
Hon är en mycket mjuk och lyhörd hund, att göra rätt är väldigt viktigt för henne. Man behöver inte höja rösten alls mot henne, det skulle snarare skada henne. Väldigt lugn är hon, men med en tendens att åka hiss ibland även om det numera sällan är pang upp till 10:e våningen i stress. Det är något vi jobbar och har jobbat mycket med. Och det har börjat ge resultat. Detta har gjort att vi fått lägga fokus på dessa saker och inte så mycket tävlingslydnad etc, dels för att för oss är det viktigast med en harmonisk hund, och så är det ju våran första hund så saker går kanske inte lika snabbt för oss om man jämför med hundvana personer. Jag är dock så otroligt glad att vi gjort det och att vi hittat vår fantastiska instruktör som utifrån var Lita befunnit sej lagt upp träningen. Att hon tex fått nosa av folk och blivit belönad med klicker varje gång hon nosat. Och att vi låtit henne göra det under lång tid är delvis nyckeln till att hennes första utställning gick så bra och att hon fick bli hanterad av främmande domare osv.
Jag fylls av värme varje gång jag tänker på henne och när jag ser henne. Vad vi gjort tillsammans under dessa snart 2 år. Och allt fantastiskt vi ska få uppleva ihop i framtiden. Och tänk att det kan vara så att man kan bli så påverkad och känna i hela sin kropp att ja Lita, jag ska alltid alltid göra det som är bäst för dej.
Vad har vi då gjort?
Ja förutom krut på det Lita har tyckt varit jobbigt så som främmande människor så har vi gått spårkurs vilket vi verkligen ser fram emot fortsättningen på.
Lita är en mycket social hund, men ibland när hon var mindre så kodade hon lite fel. Hon sprang glatt fram till en främmande, men sen när hon kom fram så såg man riktigt hur hon kom på sej själv med ett oooh shit..varför gjorde jag det här? Och så kom osäkra skall. Men med träningen jag beskrev ovan så är det så gott som borta...och skulle det komma idag tex om den främmande personen ägnar henne för mycket uppmärksamhet innan Lita tycker att det är ok så kan vi nu säja Lita kom och sätt dej...så gör hon det...
Spårning ja..redan vid 12 veckor fick vi veta hur fantastiskt duktig hon är på detta under en privatlektion. Instruktören la ett litet spår och sa ” nu kommer hon förmodligen inte ta upp detta eller förstå men vi provar”..jojo Lita hittade spåret och tuffade glatt iväg hela spåret ut. Instruktören var väldigt imponerad och vi stolta även om vi då inte fattade så mycket haha.
Spårkursen som vi gick förra våren var otroligt kul. Roligt oxå att alla i gruppen var jämna. På så sätt kunde vi utmanas på samma nivå hela tiden och tydligen gick det så bra så att vi redan avklarat en stor del av spårkurs del 2 :) Så vår instruktör ska klura lite hur vi ska fortsätta när det är dags för den kursen.
Efter sommaren provade vi på tävlingslydnad, men märkte att varken vi eller Lita tyckte att det var speciellt kul eftersom vi inte var redo för det än. Vi hade fortfarande kvar att få Lita att inte åka hiss varje gång vi klev in på träningsplanen ( den är så förknippat med skoj för skruttan ) och hon såg alla kompisar och inte alls förstod varför hon inte fick springa fram till dom utan var tvungen att göra massa övningar som vi sa. Så vi hoppade av kursen, men fortsatte ändå att åka dit. Vi tränade då istället passivitet på det ställe som hon har svårast att vara lugn på eftersom det är där allt roligt hänt henne. Inte allt roligt..förhoppningsvis har hon roligt med oss oxå haha...men ni fattar vad jag menar :P
Sen har vi haft en fin sommar i vårt nyköpta lilla torp ute vid havet. Lita älskar friheten att bara kunna öppna dörren och gå ut. Det gör vi oxå för den delen. Där emot är hon nog en stadshund mest, för hon tycker det är otroligt skönt när vi kommer in till stan...inte så konstigt med tanke på att i stan har hon varit så gott som hela sitt liv och bara 1 månad i stugan. Så hemma är ju tryggast hur man än vrider och vänder på det. Vi besökte stugan igår för en mysig promenad vid havet. Man såg lyckan i Lita när hon såg var vi var. Hon skuttade genom snön in på gården...så ja hon älskar att vara där :)

Nåt vi var nervösa inför under hösten var valpträffen, alla proffs och vi skulle dyka upp med en osnuten men söt tjej...ack va fel vi hade. Lita var fantastisk...och vi gick och mös hela dagen med ett stort leende på läpparna. Och sen att få träffa alla till slut. En stor samling underbart varma, generösa och trevliga människor gjorde att vi insåg att även om nu Lita inte varit den fina tjej hon är så hade vi blivit precis lika varmt mottagna i alla fall...Så tack för det ni alla som var där!

Vår första utställning gjorde vi oxå under hösten tack vare att Tina övertalade oss. Det var oxå en sån där dag då jag knappt kunde tygla mej av stolthet. Bara att befinna sej i den miljön och minimala utrymmet och se sin kära Lita lägga sej lugnt vid ringkanten och bara titta på alla. Så otroligt duktig var hon. När sen Noz kom och dom låg tätt tätt bredvid varann och delade filt och pussade på varann så smälte mitt hjärta.
Visst vi vann inte, men på ett sätt gjorde vi det då så mycket som vi jobbat med skördade frukt. Passivitet i ”stressande” miljö, hantering av främling mm. Vi kommer att ställa ut igen! Mest i socialt träningssyfte, men vem vet? Vi kanske kammar hem nån titel? I våra ögon är Lita den vackraste som finns!

Vi är oxå värre än småbarns föräldrar när det kommer till fotografering. Jag har snart 5000 bilder i mobilen och 95% är Lita haha. Men hon är ju så fin och mysig. Vi skrattade åt varann senast igår då vi insåg att vi tycker allt hon gör är fantastiskt och att minsta lilla grej med henne får oss att le och vi kan prata om det lilla i dagar efteråt...

Hmmm vad mer? JO! Vi håller tummarna att skruttan kniper lite till med löp för till helgen ska vi få äran att vara hundvakter till fina fina Noz. Löptecknen är där, men vi träffade Noz i fredags och som Tina sa, hade det börjat komma igång mer så hade vi märkt det på honom. Men han var mer bara åh hej fina Lita kom så leker vi. Det är otroligt kul att se dom två ihop. Dom är så lika till sättet. Mjuka och lyhörda och talar samma språk. Och ja dom är lite kära oxå :)

Över lag har det hänt så otroligt mycket sista månaderna. Lita har mognat väldigt och blivit mer trygg i sej själv. Och mer kommer nog att hända när hon passerat 2 år...
Detta var en liten sammanfattning av gågna året utan blogg men med facebook uppdateringar...jag menar Lita har ju faktiskt 3 fulla album där redan...i nåt som började som min bandprofil facebook, men som likt hela mitt liv och hjärta så har Lita tagit över den med :)
Tack till alla fina herdevänner, tack till Annicka för att du gör ett sånt jobb med uppfödning och alltid finns till hands!
Och tack till Lita