Fin helg med Noz

Halloj!
Måndag och husse är hemma med magsjuka...roligare kan man ha det!

Tänkte skriva ner lite om senaste veckan...
Lita hade sitt första hundmöte utan koppel där hon trots möjligheten att springa fram gick vid min sida..jag är otroligt stolt!!!
Förra veckan tog vi oxå upp utställningsträning igen...Jag blev otroligt snopen att se att Lita faktiskt kom ihåg kommando-orden!!!! Hon var riktigt duktig. Ska försöka få till lite fler tillfällen i veckan...jag är väl inte riktigt att räkna med än, men Misan är frisk och kry :)
I lördags träffade vi Noz och lille Bo för promenad och lek på stranden vid vår stuga. Dom är så fina ihop Noz och Lita...Trevligt sällskap av den alltid snälla Tina...pratade om ditt och datt..innan vi åkte hem så öppnade vi stugan och vovvarna undersökte förtjust...lille Bo hittade en av Litas leksaker som han glatt drog med sej ut i snön och tappade bort haha...den tinar fram i vår :)))
Lita var helt slut efter 3 timmars lek och stoj. Noz och Bo var mer uthålliga. Busbitandes i varandra ihärdigt. Man såg på skruttan att hon ville va med, men inte riktigt visste hur? ( hon är ju van från dagis att man inte får leka med massa bitande ). Frustrerade skall och frågande blick...hon sov sen gott till klockan nio på kvällen :)
Tina skulle under söndagen rida Islandshäst och vi kom då på att vi kunde ha Noz så fick han lite skoj och sällskap.
Lita är ju en väldigt morgontrött hund som efter morgontoalett gärna ligger och har sovmorgon till 12. Noz däremot tyckte inte att vi kunde komma iväg fort nog och väntade otåligt :)
Vi körde ut till havet och parkerade en bit från en av stränderna vid stugan. Direkt vi hoppat ut så upptäckte Noz ett promenerande par. Om dom var hundrädda vet jag inte, men dom uppträdde lite märkligt. Kallade in båda hundarna och vi vandrade vidare längs skoterspåret ut mot stranden. Båda hundarna hade släppt paret nu och gick och strosade. Paret följde dock efter oss, stannade med jämna mellanrum och bara stirrade på hundarna. Som sagt om dom var hundrädda eller om dom tyckte att Lita & Noz var vackra vet jag inte? Men det säjer ju sej själv att man inte står och stirrar ut hundar. Noz upptäckte detta och man såg på hans kroppspråk att han tyckte att dom var märkliga. Lita gick vid detta tillfället sist. Hon såg på Noz, vände därefter sej om med samma kroppspråk som Noz. Misan kunde hejda Noz, men Lita var för långt från mej. Hon började springa mot dom och skälla. Jag kallade in. Hon stannade, men när jag gick mot för att hämta så kände hon väl styrka att husse kom. Hon fortsatte några steg till skällandes, sen stannade hon kanske 25 meter från paret och vände och kom emot mej. Noz skällde nu oxå där borta vid Misan. Vi gick vidare och både Lita och Noz släppte situationen. Jag hade just innan sagt till Misan hur otroligt skönt det är att Lita inte längre reagerar på människor och att hon är så harmonisk. Och så händer detta...nu ska jag väl inte gräva ner mej över det utan se framåt istället. Och tänka på hur mycket som har hänt och att detta nog inte "förstört" det vi kämpat för. Det är ju vårat ansvar, men nånstans kan jag faktiskt inte låta bli att tycka att dom uppträdde så otroligt märkligt där dom gång på gång nästan kom ikapp, stannade och tokstirrade på Lita och Noz...Nå väl, jag tror att det var en otroligt situationsbunden händelse och att Lita nog fortfarande är den folkkära hund som hon alltid varit, men som hennes osäkerhet tidigare gjort att vi fått jobba med.
Sen hade vi en härlig skogspromenad fram till stranden där hundarna sprang och lekte tafatt och brottades, Lita var nog lite mör efter lördagen för hon var inte så jätte leksugen. Vi fikade lite i solen medans dom lekte. Sen promenerade vi upp längs klipporna jäms med strandkanten. Otroligt vackert och Lita och Noz älskade balansövningarna. Efter 2 timmars promenad i djupsnö,klippor,sand var vi så tillbaka vid bilen. Två trötta nöjda hundar slocknade bredvid varann. En kort stund för sen kom Tina och hämtade Noz...Hoppas att vi får rå om honom snart igen. Vi ses i allafall på lördag då vi ska ställa ut tillsammans i Ö-vik :) Underbar miljöträning för Lita och lite kul och spännande att få utlåtande

Ha det fint så länge kära vänner!
/JOjje

Vår i luften

Hej alla tusentals läsare!;)
Husse här!
Vintern har släppt sitt grepp om oss..för tillfället i alla fall. Här uppe vet man inte riktigt förrän i maj. Har ju faktiskt snöat i juni ibland :O

Samtidigt som solen värmer så har Lita gått ur sitt tredje löp. Ett löp som var mycket mildare än hennes två förra. Ingen hormonstyrd klåda denna gången, inte fullt lika trött och hängig. Äta har hon dock inte haft lust till den här gången heller. Under veckan har hon ätit, men igår ville hon inte ha nån mat.
Tycker att det hänt så mycket bara sista veckorna. Lita har ju alltid varit en lugn hund med betoning på lugn. Inte mycket motor och verkar trivas bäst på utflykt där hon får strosa omkring. Men hon har åkt lite hiss och stressat upp sej i vissa situationer. Nu känns det som hon mognat ytterligare, med mer kontaktaökande, självförtroende och inre ro. Och hon har ju inte ens fyllt 2 år än ( även om det är rätt snart )!
Vi har tränat inkallning senaste månaderna. Det är fortfarande lite svårt. Lita vill gärna springa hela vägen fram. Tror det har att göra med att hon alltid tyckt att det varit viktigt för henne att veta vilka alla är. En del i hennes tidigare osäkerhet. Som vår instruktör sa. Hon gör ju absolut inget när hon springer fram. Tydliga fina signaler som säjer jag vill inget ont..bara veta vem du är...men vi jobbar på. För vi vill inte att hon ska springa fram. I morgon måndag har vi ny privatlektion. Får se om vi får ett nytt upplägg att träna utifrån? Vi har dock haft så snälla figuranter som ställt upp med sina hundar. Tina Sjulanders klasskompisar. Fantastiskt snälla och hjälpsamma.
En sak som känns härlig är oxå att efter träningstillfället har vi promenerat tillsammans med den främmande hunden. På varsin sida om cykelvägen. DET hade varit en omöjlighet bara för 6 månader sen. Lita hade dragit i kopplet, skällt pubertalt och varit allmänt odräglig. Nu säjer vi kom sidan och går. Nån liten påminnelse kan behövas i början, men sen går hon med slakt koppel!:)
Det är en fantastisk känsla!
Vad mer? Jo jag ska tillhöra valberedningen för VHK!! Jösses säjer jag bara! Jag? Vad kan jag? Otroligt stolt och smickrad känner jag mej. Men oxå lite nervös att jag ska bli ett fiasko!
Stuga är bokad till rasspecialen. Ser fram emot det jättemycket! Att få träffa alla fina människor som bor ack så långt bort! Vi måste kanske börja ringträna lite oxå så inte skruttan blir det svarta fåret i ringen hihi :)
I april börjar fortsättningskursen i spår. Blir härligt att låta skruttan komma igång igen. Och se vad hon får för utmaningar nu?:)
Tillsammans med allt detta håller jag i tyglarna för nästa skivinspelning med bandet som drar igång v.28.

Nu ska jag avsluta min kanna kaffe, äta lite frukost. Sen göra matsäck och ge oss ut till havet och stugan!
Ha en fin söndag ni alla!