lördag 6 oktober 2012

Litas MH

Tjim!Nu har det snart gått en vecka sedan Lita gjorde sitt MH. Vi var otroligt spända och nyfikna när vi packade in oss i bilen för att trotsa regnet i Hörnefors.Väl framme så var det jättespännande. Ny plats, skällande hundar, en svärm av dofter. Men jag måste säja att Lita landade rätt snabbt ändå, hissen stannade och byttes ut till boy o'boy vi kommer att göra nåt spännande och kul.Så var det våran tur. Chipet lästes av och jag (husse) slöt upp med publiken medans Misan och Lita gick fram till testledaren. Misan kände sej glad, spänd och förväntansfull på vad som skulle hända.KONTAKT/LEK 1Lita var så duktig. Hon tyckte att testledaren dök över henne lite väl häftigt ( hon vet ju inte att dom gör så med flit ). Dock är hon ju så snäll så hon fann sej snabbt i hanteringen. Lita var verkligen glad, framåt och nyfiken. Leken tyckte hon var jättekul. Testledaren hade ju en så spännande leksak. Mjukt och försiktigt la hon tassen på honom liksom frågande...är den till mej?Testledaren fattade tyckte för Lita och blev imponerad och sa att den här tjejen följer nog med vem som helst.Vi gick vidare längs banorna. Känslan var att Lita tyckte hallå, vänta på mej. Hon tyckte verkligen att det var spännande och roligt! Hon var oxå så söt under momenten. Hon glömde ingen. Med jämna mellanrum under MH't var hon tvungen att glad hälsa på publiken så dom inte skulle känna sej utanför :)Typiskt skruttan :)) FÖRFÖLJANDE/GRPANDE Skruttan har en del jakt i sej. Förföljandet var jättekul. Grep försiktigt första gången. Andra gången mer bestämt...jag vill ha den sa hon och tittade frågande på oss andra...sen skakade hon den glatt.AKTIVITET Sen var det dags att ta det lite lugnt. Efter en kort nosrunda i rutan så satte sej Lita bredvid matte. Tittade på oss, såg sej omkring, duttade matte kärleksfullt på handen. Hon var med hela tiden, men satt lugnt dom 3 minuterna som övningen är. Återigen blev dom imponerade att hon var så duktig och att hon satt, men var med och nyfiken.AVSTÅNDSLEKEN Detta var mycket konstig tyckte Lita. Väntade länge länge tittandes mot där "figuren" försvunnit. Sen kom en människa fram bollandes med en leksak. Fortfarande avvaktade Lita. Sen tog nyfikenheten över. Vi har ju vetskap om att Lita har tyckt att situationer som denna varit svårt och vi har ju lagt mycket krut på att hjälpa Lita med detta. Väl framme kom hon på att shit, jag är här ensam...flocken har inte följt med...det är en människa, men ack så konstig hon var innan..bäst jag skäller...leka tänker jag inte...Misan kallade in henne och hon kom glatt (bara det är ju fantastiskt...att hon kunde bryta och komma tycker jag). Tillsammans gick testledaren, Misan och Lita ner till figuranten. Då med tryggheten var det bara puss och svansviftning...då hade hon gärna velat leka :)ÖVERRASKNINGKort överraskning när dumpen åkte upp. Släppte direkt. Fortare än nån av oss inkluderat beskrivaren hann med att uppfatta. LJUDKÄNSLIGHETLjudet hade hon en ännu mildare reaktion på än överraskning och gick fram själv när Misan tagit nåt kliv fram mot ljudkällan.SPÖKENHär blev jag faktiskt förvånad över Lita. Jag hade nog förväntat mej stark reaktion med mycket osäkerhet. Som beskrivaren sa sen i sammanfattingen : visst kom det lite skall, men det kändes som ett kort spel för galleriet. Lita tog själv kontakt med spöket och hade under momentet kontakt med båe flock och spöken. Vaksam var hon, men glad och nöjd.LEK 2/SKOTTVar direkt med på noterna med mycket fint gripande. Reagerade på skottet. Beskrivaren ville hemskt gärna att Lita skulle lyckas kändes det som. Hon manade på Misan och avvaktade om Lita skulle kunna släppa och fortsätta leka. Men Lita kunde inte riktigt släppa skottet. Så beskrivaren valde att stanna där. Hon sa att det går att träna henne skottfast. Vilket hon tyckte att vi skulle göra då hon menade att Lita är en fantastisk hund att arbeta med :)








onsdag 8 augusti 2012

Halvårsredovisning

Hejje! Elisabeth påminde om att det är nåt som faktiskt helt har fallit i glömska...såg själv nu att vi inte skrivit sen i mars!!! hjälp vad tiden går! Men en tuff jobbvår och skivinspelning som dundrade igång första semesterdagen har tagit den mesta av tiden... Nu ska jag dock försöka ge mej på en liten sammanfattning även om jag nog inte kommer ihåg allt sen mars haha... Under våren försökte vi mest klämma in lite utställningsträning inför rasspecialen som vi anmält oss till. Lite spår som Lita älskar har vi oxå gjort (även om vi skulle behöva kamma oss mer på den fronten. Lita och vi har dock varit lite off en tid). Men vi ska komma igång jag lovar. I alla fall, vi var ner till Stockholm i maj och träffade Annicka och alla andra. Jag kan inte beskriva i ord hur otroligt fina människor ni alla är. Och den värme ni ger. Ni är fantastiska och vi är så glada att få chansen att lära känna er och ser fram emot alla fler gånger i framtiden som vi får chans att umgås! Det var en toppenhelg med fina träningsknep inför utställning, lek, spår, bad och en massa skratt...jag gick mest omkring och myste! En månad hemma sen innan det var dags att packa bilen inför rasspecialen och Norrköping. Bilresan gick i vanlig ordning väldigt bra. Några stopp på vägen bl a i fina stället vid Iggesund där det finns en härlig promenadstig runt en sjö. I sjön fick även skruttan sin schamponering inför utställningen. När vi passerat Stockholm och körde E4 ner mot Norrköping så började dock resan kännas vääääldigt lång och vi undrade om vi inte var framme snart!! Till slut var vi i alla fall framme. Vi gick en promenad i omgivningarna för att få sträcka på benen innan vi började leta vår stuga. Lita tyckte att det var fullt med spännande nya dofter men jag måste säja att hon taggade ner otroligt snabbt! Väl framme vid stugan träffade vi på Mervi och surrade en stund innan vi gick in i stugan och gjorde oss redo för sömn. Så vaknade vi dock till den stora dagen. Pirrigt kändes det och vi gick med en väldigt ivrig Lita fram längs vägen och ingången till området. Men återigen, Lita är lyhörd på vad man säjer och gör...sen att det blir lite för svårt för att hon tycker att det är så kul och spännande får vi ta ett tag till. För hon har ett otroligt inre lugn, vi är bara inte där i alla situationer än. Vi ska jobba vidare på det. Är ju trots allt skönt att ha en nyfiken hund och inte tvärtom! Och när vi hittade oss en liten campingplats mellan tälten vid ringen så häpnades jag över hennes lugn. Hundar och människor av alla det slag vimlade omkring oss, men det påverkade inte Lita som bara låg kvar bredvid oss. Hon fick chans att pussa på sin älskling Robin som är så fin så fin. Det blev en väldigt lång förmiddag på filten i blåsten. Men det gjorde ingenting. Så var det då till slut vår tur att ställa. Jag hade gått en bit bort för att få bra vinkel att fotografera. Genom kameralinsen ser jag plötsligt ett rött kort och hinner tänka, va? blir vi utvisade? Kom sen på att jösses...rött är ju det bästa! Vi fick det bästa!! Vi slutade på en plats 3 i vår grupp. Otroligt stolt och nöjd över detta. Det var en krävande domare som tyckte om att se mycket rörelse. Så det blev väldigt många varv i ringen. Som jag sa en krävande, men mycket duktig domare. Som tyvär uttryckte sin kritik på ett väldigt klumpigt sätt då det var vår tur att få höra bedömningen. Lita tyckte vid det här laget att långa bilresan från dagen innan, få timmars sömn i stugan och den långa dagen fylld av väntan samt den långa uppställningen började bli för mycket. Vi har ju den underbaraste hunden i världen. Och vi känner henne. Det är inte så mycket action över henne. Hon älskar att göra saker, men inte under så lång tid ännu. Och hon är van att ta det lugnt och softa sej i form om ni förstår. Hon hade som sagt börjat få nog när det blev vår tur och orkade helt enkelt inte stå still längre utan började att trixa lite i kopplet. Domaren som nog är van att se ordning i ledet påpekade detta och mer där till. Det blev för mycket för Misan att höra som varit så duktig trots sin nervositet. Lita kände mattes stress genom kopplet och fick panik. Dock sprang hon inte iväg utan stod kvar bredvid. Jag har inget ont att säja om domaren, men om hon skulle läsa detta så för framtiden ett litet ord på vägen. Tänk på hur du ger din kritik. Du känner inte personerna du möter, du vet inte vad dom har i sin ryggsäck. Att jag är så otroligt stolt över Misan som kommit så långt med Lita och med sej själv. Att se hur hennes självförtroende växer och växer är så härligt! För ett par år sen skulle hon ALDRIG ens tänkt tanken att ge sej ut i en ring på detta sättet och "visa upp sej". Det är stort, det är underbart och ja jag finner inte ord. Så sättet hon blev bemött av domaren i kritik som skulle kunna sagts i ett ord, eller inte alls då det inte rörde själva bedömningen tog väldigt hårt och har satt lite törnar i självförtroendet. Men inte så att hon gett upp, men vi har en liten väg framför oss nu att bygga upp det igen. Jag är väldigt stolt och blir rörd att se Misan i ringen tillsammans med Lita...mycket just för den resa som Misan gjort. Hon har alltid varit underbar, men nu har hon en inre självsäkerhet som är så härlig att se! Nog om det. Lita och Robin kammade oxå hem en tredje placering i par. Lita avgudar Gunilla så vi stod bara och log när vi tittade på hur hon trängde bort Robin för att själv få vara närmast Gunilla hihi. Efter den långa dagen så vilade vi i stugan. Fick både besök av underbara Eric och Elisabeth och Lotta. Tack för värmande ord och pepp! Sen körde vi hem. Träffade Annicka och Aliena i Stockholm innan resan norrut började på allvar. Efter det har det så klart hänt massor och vi har gjort massor, även om min hjärna vid denna tidpunkt börjat fokusera mer och mer på den då uppkommande skivinspelningen. Men en kort liten sammanfattning. Lita har mognat ännu mer. Är nu helt trygg med folk. Vissa kan man behöva titta på lite extra ibland..men man får titta!!! och hon låser inte längre. Hon är väldigt följsam, håller sej kring oss i skogen och gör inte längre några utstickare. Hon har fått en liten lust att träna. Jag måste bara ta tag i att lära mej själv övningarna från grunden. För nu blir det lite spontant tränande... Nämnde jag att hon är underbar? Lita är underbar!!!
övrig fotograf Foto # 7 uppifrån: Elisabeth Söderström

måndag 26 mars 2012

Fin helg med Noz

Halloj!
Måndag och husse är hemma med magsjuka...roligare kan man ha det!

Tänkte skriva ner lite om senaste veckan...
Lita hade sitt första hundmöte utan koppel där hon trots möjligheten att springa fram gick vid min sida..jag är otroligt stolt!!!
Förra veckan tog vi oxå upp utställningsträning igen...Jag blev otroligt snopen att se att Lita faktiskt kom ihåg kommando-orden!!!! Hon var riktigt duktig. Ska försöka få till lite fler tillfällen i veckan...jag är väl inte riktigt att räkna med än, men Misan är frisk och kry :)
I lördags träffade vi Noz och lille Bo för promenad och lek på stranden vid vår stuga. Dom är så fina ihop Noz och Lita...Trevligt sällskap av den alltid snälla Tina...pratade om ditt och datt..innan vi åkte hem så öppnade vi stugan och vovvarna undersökte förtjust...lille Bo hittade en av Litas leksaker som han glatt drog med sej ut i snön och tappade bort haha...den tinar fram i vår :)))
Lita var helt slut efter 3 timmars lek och stoj. Noz och Bo var mer uthålliga. Busbitandes i varandra ihärdigt. Man såg på skruttan att hon ville va med, men inte riktigt visste hur? ( hon är ju van från dagis att man inte får leka med massa bitande ). Frustrerade skall och frågande blick...hon sov sen gott till klockan nio på kvällen :)
Tina skulle under söndagen rida Islandshäst och vi kom då på att vi kunde ha Noz så fick han lite skoj och sällskap.
Lita är ju en väldigt morgontrött hund som efter morgontoalett gärna ligger och har sovmorgon till 12. Noz däremot tyckte inte att vi kunde komma iväg fort nog och väntade otåligt :)
Vi körde ut till havet och parkerade en bit från en av stränderna vid stugan. Direkt vi hoppat ut så upptäckte Noz ett promenerande par. Om dom var hundrädda vet jag inte, men dom uppträdde lite märkligt. Kallade in båda hundarna och vi vandrade vidare längs skoterspåret ut mot stranden. Båda hundarna hade släppt paret nu och gick och strosade. Paret följde dock efter oss, stannade med jämna mellanrum och bara stirrade på hundarna. Som sagt om dom var hundrädda eller om dom tyckte att Lita & Noz var vackra vet jag inte? Men det säjer ju sej själv att man inte står och stirrar ut hundar. Noz upptäckte detta och man såg på hans kroppspråk att han tyckte att dom var märkliga. Lita gick vid detta tillfället sist. Hon såg på Noz, vände därefter sej om med samma kroppspråk som Noz. Misan kunde hejda Noz, men Lita var för långt från mej. Hon började springa mot dom och skälla. Jag kallade in. Hon stannade, men när jag gick mot för att hämta så kände hon väl styrka att husse kom. Hon fortsatte några steg till skällandes, sen stannade hon kanske 25 meter från paret och vände och kom emot mej. Noz skällde nu oxå där borta vid Misan. Vi gick vidare och både Lita och Noz släppte situationen. Jag hade just innan sagt till Misan hur otroligt skönt det är att Lita inte längre reagerar på människor och att hon är så harmonisk. Och så händer detta...nu ska jag väl inte gräva ner mej över det utan se framåt istället. Och tänka på hur mycket som har hänt och att detta nog inte "förstört" det vi kämpat för. Det är ju vårat ansvar, men nånstans kan jag faktiskt inte låta bli att tycka att dom uppträdde så otroligt märkligt där dom gång på gång nästan kom ikapp, stannade och tokstirrade på Lita och Noz...Nå väl, jag tror att det var en otroligt situationsbunden händelse och att Lita nog fortfarande är den folkkära hund som hon alltid varit, men som hennes osäkerhet tidigare gjort att vi fått jobba med.
Sen hade vi en härlig skogspromenad fram till stranden där hundarna sprang och lekte tafatt och brottades, Lita var nog lite mör efter lördagen för hon var inte så jätte leksugen. Vi fikade lite i solen medans dom lekte. Sen promenerade vi upp längs klipporna jäms med strandkanten. Otroligt vackert och Lita och Noz älskade balansövningarna. Efter 2 timmars promenad i djupsnö,klippor,sand var vi så tillbaka vid bilen. Två trötta nöjda hundar slocknade bredvid varann. En kort stund för sen kom Tina och hämtade Noz...Hoppas att vi får rå om honom snart igen. Vi ses i allafall på lördag då vi ska ställa ut tillsammans i Ö-vik :) Underbar miljöträning för Lita och lite kul och spännande att få utlåtande

Ha det fint så länge kära vänner!
/JOjje

söndag 11 mars 2012

Vår i luften

Hej alla tusentals läsare!;)
Husse här!
Vintern har släppt sitt grepp om oss..för tillfället i alla fall. Här uppe vet man inte riktigt förrän i maj. Har ju faktiskt snöat i juni ibland :O

Samtidigt som solen värmer så har Lita gått ur sitt tredje löp. Ett löp som var mycket mildare än hennes två förra. Ingen hormonstyrd klåda denna gången, inte fullt lika trött och hängig. Äta har hon dock inte haft lust till den här gången heller. Under veckan har hon ätit, men igår ville hon inte ha nån mat.
Tycker att det hänt så mycket bara sista veckorna. Lita har ju alltid varit en lugn hund med betoning på lugn. Inte mycket motor och verkar trivas bäst på utflykt där hon får strosa omkring. Men hon har åkt lite hiss och stressat upp sej i vissa situationer. Nu känns det som hon mognat ytterligare, med mer kontaktaökande, självförtroende och inre ro. Och hon har ju inte ens fyllt 2 år än ( även om det är rätt snart )!
Vi har tränat inkallning senaste månaderna. Det är fortfarande lite svårt. Lita vill gärna springa hela vägen fram. Tror det har att göra med att hon alltid tyckt att det varit viktigt för henne att veta vilka alla är. En del i hennes tidigare osäkerhet. Som vår instruktör sa. Hon gör ju absolut inget när hon springer fram. Tydliga fina signaler som säjer jag vill inget ont..bara veta vem du är...men vi jobbar på. För vi vill inte att hon ska springa fram. I morgon måndag har vi ny privatlektion. Får se om vi får ett nytt upplägg att träna utifrån? Vi har dock haft så snälla figuranter som ställt upp med sina hundar. Tina Sjulanders klasskompisar. Fantastiskt snälla och hjälpsamma.
En sak som känns härlig är oxå att efter träningstillfället har vi promenerat tillsammans med den främmande hunden. På varsin sida om cykelvägen. DET hade varit en omöjlighet bara för 6 månader sen. Lita hade dragit i kopplet, skällt pubertalt och varit allmänt odräglig. Nu säjer vi kom sidan och går. Nån liten påminnelse kan behövas i början, men sen går hon med slakt koppel!:)
Det är en fantastisk känsla!
Vad mer? Jo jag ska tillhöra valberedningen för VHK!! Jösses säjer jag bara! Jag? Vad kan jag? Otroligt stolt och smickrad känner jag mej. Men oxå lite nervös att jag ska bli ett fiasko!
Stuga är bokad till rasspecialen. Ser fram emot det jättemycket! Att få träffa alla fina människor som bor ack så långt bort! Vi måste kanske börja ringträna lite oxå så inte skruttan blir det svarta fåret i ringen hihi :)
I april börjar fortsättningskursen i spår. Blir härligt att låta skruttan komma igång igen. Och se vad hon får för utmaningar nu?:)
Tillsammans med allt detta håller jag i tyglarna för nästa skivinspelning med bandet som drar igång v.28.

Nu ska jag avsluta min kanna kaffe, äta lite frukost. Sen göra matsäck och ge oss ut till havet och stugan!
Ha en fin söndag ni alla!

söndag 5 februari 2012

Kärleksförklaring

Det är helt sjukt hur mycket jag älskar Lita!!!! Jag har krupit under täcket en stund för att värma mej...vem hoppar upp och kryper tätt intill? Jo underbaraste skruttiluttan! Med mitt lår som kudde säjer hon..du är min husse..
Kall men mysig promenad runt sjön idag..kom på inkallning, passerade hundar med 2 meters bredd..det var bara vid ett möte som jag fick dra med mej henne lite...förstår henne dock..en rätt osäker mötande hund med nonchalant husse som låter sin springa över direkt efter mötet så skruttan fick en hund i rumpan..klart man vänder sej om och undrar vad är det frågan om? Men hon släppte snabbt och slöt upp vid min sida..jag börjar dock tycka att det där med hundkörkort inte vore så dumt..hmm
Fått lite bandjobb gjort ikväll oxå, uppföljningsmail till de skivbolag som vi dealar med..så vi får hålla tummarna där..
Nu ska jag snusa på Lita och sen se Wallander..
Puss & kram