Sista semesterveckan

Halloj!
Nu börjar sista semesterveckan..känns otroligt trist att inte få va med skrutten hela tiden sen...tur ändå att jag har varierande arbetstider så jag slutar tidigt ibland.
Sista dagarna som gått då? Vi har fått svar på proverna och dom visade att det inte var rävskabb. Skönt att veta så hon får börja valpkursen. Men lite oroligt känns det över vad det nu då var? Vet sa dock att valpar kan ju reagera jättekraftigt på t o m ett myrbett då dom aldrig tidigare varit utsatta. Vi kommer va noga att hålla koll ifall kliandet tar fart igen. Så äntligen fick hon hälsa på hundar igen. Hon älskar ju hundar och människor. Träffade grannens valp i lördags på promenad, dom leker otroligt fint ihop...det ösregnade och dom envisades med att leka i gruset. Ni ser hur hon såg ut när vi kom hem hihi...och sen myset i knät med handdukstorkning och hårtork efter sköljning i duschen. Måste jobba på hennes iver, hon vill fram till hundar till varje pris. Om jag sätter mej ner och håller om henne så lugnar hon sej något och jag kan "släppa" händerna. Om vi tycker att hundarna får hälsa så får hon då gå fram om hon sitter kvar trots att mina händer släppt hennes bog. Men mer träning behövs. Och det kommer ju tillfällen nu på valpkursen att arrangera möten.
Min morbror har oxå varit på besök från Helsingborg. Vi fikade lite tillsammans med min mamma och tog en liten tur på stan. Lita har blivit otroligt duktig på att ligga fint vid uteserveringen.
Fick nycklarna till stugan i helgen så igår var vi där och började rensa ut. Tog en stros i skogen med Misans kompis Jeanis och hennes hund Tess. Efter det var Lita sååå trött, men kunde inte riktigt somna in, blev mest små powernaps.
Mer då? Hon har börjat inse hur mysigt det är att få vara i knät. Inte den minsta protest när man tar henne och sätter henne i knät. Mys och kli :)
Nu har hon gjort sitt bästa med att klämma in sej under skrivbordet medans jag skriver. Först sov hon i sin bädd, men vaknade upp och ville ha lite sällskap.
Minns ni hur stolt vi var över inkallningen och haren? Nu kan jag meddela att hon har en del jakt i sej. Vi var på kvällsstrosen i skogen här om kvällen. Vi lunkade fram längs stigen. Plötsligt uppe på ett krön blev vi alla väldigt överraskade, både jag, Misan, Lita OCH haren som tydligen oxå var ute på sin kvällstur. Under loppet av en sekund så sladdade nu haren ungefär 2 decimeter från Litas nos. Jag vet inte om Lita ens hann se vad det var innan instinkten satte in. Lita sprang efter blockerad från allt vad inkallning heter. Följde efter haren i kanske 200 meter innan hon kom springande tillbaka till oss. Jag ville inte "missbruka" vårat fina inkallningsord så jag valde att istället ropa hennes namn under de kanske 30 sekunderna som hon var borta. Mera träning behövs!!!!
Nu ska jag hämta det sista kaffet innan skrutten börjar vakna upp.
Just ja..höll på att glömma..Lita är i spökåldern..små stubbar, kvistar, jordhögar, parkerade motorcyklar...allt är helt LIVSFARLIGA..raggen reser sej och hon gläfser..så vi spenderar dagar och kvällar med att gå fram och hälsa på stubbar m m haha :D
be seeing ya!